USA, dag 12, Grand Canyon
Vi gick upp och kände att det var ju varmt redan då, vi bestämde oss för att ligga vid poolen en stund innan vi gav oss iväg. Åt frukost på Cracker Barrel, mycket trevligt ställe med tanter som servitriser. Kändes lite som att vara och hälsa på hos någons mormor, mysigt.
Satte oss i bilen och begav oss mot Grand Canyon, wow! Det var verkligen någon speciellt, det såg dock inte als ut som jag hade tänkt mig men det är ju redan bevisat att jag kanske har en lite skev uppfattning om saker och ting ibland. Vi vandrade en led som fanns där, mötte några som tittade konstogt på oss. Stina berättade att det var ju våra "grannar" i Månsarp de bor på samma gata fast en bit ut på landet. Världen är bra liten ibland, det känner man av när man är på andra sidab jorden och möter sina grannar!
Skulle stå långt ut på en klippa så mamma kunde ta kort, inga problem. På vägen in mot stigen igen klantar jag mig och ramlar, vilket jubel-fall. Slog i knät, gjorde ont så in i men det är ju bara att bita ihop och låtsas som ingenting vill ju inte missa semestern! I skrivande stund är det 23 dagar sedan, har fortfarande ingen känsel på knät, och det är blått än. Men, men det går nog över tills jag gifter mig. (Om det någonsin blir av!)
Vi tittade på solnedgången över Grand Canyon, vackert.
Hotellt var fint, trivdes bra där.



Over and Out
Elin
Satte oss i bilen och begav oss mot Grand Canyon, wow! Det var verkligen någon speciellt, det såg dock inte als ut som jag hade tänkt mig men det är ju redan bevisat att jag kanske har en lite skev uppfattning om saker och ting ibland. Vi vandrade en led som fanns där, mötte några som tittade konstogt på oss. Stina berättade att det var ju våra "grannar" i Månsarp de bor på samma gata fast en bit ut på landet. Världen är bra liten ibland, det känner man av när man är på andra sidab jorden och möter sina grannar!
Skulle stå långt ut på en klippa så mamma kunde ta kort, inga problem. På vägen in mot stigen igen klantar jag mig och ramlar, vilket jubel-fall. Slog i knät, gjorde ont så in i men det är ju bara att bita ihop och låtsas som ingenting vill ju inte missa semestern! I skrivande stund är det 23 dagar sedan, har fortfarande ingen känsel på knät, och det är blått än. Men, men det går nog över tills jag gifter mig. (Om det någonsin blir av!)
Vi tittade på solnedgången över Grand Canyon, vackert.
Hotellt var fint, trivdes bra där.



Over and Out
Elin
Kommentarer
Postat av: Anonym
Men jisses så vackert!=)
Trackback