USA, dag 2, San Francisco
Under andra dagen av vår resa åkte vi runt i San Francisco för att se de saker vi ville se. Vi åkte kabelvagn ganska mycket, väldigt speciellt för just San Francisco och faktiskt ett bra sätt att förflytta sig på om man också villl se saker på vägen.
Måste innan jag berättar om dag 2 komplettera med uppgifter om mannen som satt brevid mig på flyget, jag kan inte riktigt släppa honom i mina ögon var han så amerikansk man bara blir. Hoppas att amerikanerna jag ska bo hos i New York INTE lever upp till dessa fördomar. Mannen frågade mig varifrån jag var, självklart svarar jag: "Sweden". Han svarar med en fråga, "Regnar det inte mycket där du kommer ifrån?". Det är nu jag börjar förstå att han kanske inte bara ser ut som en stereotyp amerikanare, han kanske till och med ÄR en stereotyp amerikanare. Det visade sig efter att jag svarat på frågan att han blandade ihop Sverige och Irland, lätt hänt eller? Kort därefter frågar han vad mitt hemland är känt för, jag svarar: "IKEA, Volvo, ABBA, Tiger Wood´s wife..." Okej säger han då, och ställer nästa fråga "Gör ni inte massa klockor i Sverige?" Självklart var det Schweiz han tänkte på. Han hade också beställt 2 portioner med mat, klassiskt eller? När den 11 timmar långa flygresan nästan var slut ställer han ändå den bästa frågan jag fått på länge, "Jag har hört en grej som jag måste fråga dig, är det sant att flickor måste fråga sina pappor om lov innan de gifter sig där du bor?" Herregud! Jag svarade självklart, "Nej, det är inte alls sant, Sverige är ett väldigt fritt land." Då kontrar han med "Okej, så ni är helt amerikaniserade där borta nu då?". Tur att flygresan nästan var slut annars vet jag inte vad jag skulle gjort. Arroganta, feta jävla amerikan.
Tillbaka till dag 2, först åkte vi runt lite med olika kabelvagnar för att få se själva staden. Efter det åkte vi ner till Pier 39, värsta turiststället, där sjölejonen ligger i hamnen. Rätt coolt faktiskt, man såg också Alcatraz därifrån och Golden Gate bron långt borta i landskapet. Nere i turist-geggan köpte jag jordgubbar, de var så sjukt fina säkert genmanipulerade alla var lika stora och inte en enda av dem hade ens en liten skavank. Men det speciella var egentligen inte jordgubbarna, det var att de tyckte att man skulle köpa smält choklad till vilken frukt eller bär man än köpte. Efter vi varit där åkte vi till Chinatown, i San Francisco är ca 30% (lite osäker på den exakta siffran, men det är ungefär) av befolkningen asian-americans. I Chinatown var det mer stressigt, fast det kändes ändå säkert på nåogt sätt. Sen åkte vi till Japantown, bror min gillar Japan så han tyckte nog at det var roligt. Det var inte alls lika stort som Chinatown, klart at det var häftigt men just då var jag så hungrig så tyvärr kunde jag inte ta in alla intryck så bra som man kunde önska.
Under dagen hittade vi också stadens absoluta centrum, Union Square, runt detta kvarter ligger alla de exklusiva butikerna, Luis Vuitton, Macy's, Vicoria's Secret, Gucci med flera.
Det får vara allt för nu, återkommer inom kort.
OAO - Elin
Måste innan jag berättar om dag 2 komplettera med uppgifter om mannen som satt brevid mig på flyget, jag kan inte riktigt släppa honom i mina ögon var han så amerikansk man bara blir. Hoppas att amerikanerna jag ska bo hos i New York INTE lever upp till dessa fördomar. Mannen frågade mig varifrån jag var, självklart svarar jag: "Sweden". Han svarar med en fråga, "Regnar det inte mycket där du kommer ifrån?". Det är nu jag börjar förstå att han kanske inte bara ser ut som en stereotyp amerikanare, han kanske till och med ÄR en stereotyp amerikanare. Det visade sig efter att jag svarat på frågan att han blandade ihop Sverige och Irland, lätt hänt eller? Kort därefter frågar han vad mitt hemland är känt för, jag svarar: "IKEA, Volvo, ABBA, Tiger Wood´s wife..." Okej säger han då, och ställer nästa fråga "Gör ni inte massa klockor i Sverige?" Självklart var det Schweiz han tänkte på. Han hade också beställt 2 portioner med mat, klassiskt eller? När den 11 timmar långa flygresan nästan var slut ställer han ändå den bästa frågan jag fått på länge, "Jag har hört en grej som jag måste fråga dig, är det sant att flickor måste fråga sina pappor om lov innan de gifter sig där du bor?" Herregud! Jag svarade självklart, "Nej, det är inte alls sant, Sverige är ett väldigt fritt land." Då kontrar han med "Okej, så ni är helt amerikaniserade där borta nu då?". Tur att flygresan nästan var slut annars vet jag inte vad jag skulle gjort. Arroganta, feta jävla amerikan.
Tillbaka till dag 2, först åkte vi runt lite med olika kabelvagnar för att få se själva staden. Efter det åkte vi ner till Pier 39, värsta turiststället, där sjölejonen ligger i hamnen. Rätt coolt faktiskt, man såg också Alcatraz därifrån och Golden Gate bron långt borta i landskapet. Nere i turist-geggan köpte jag jordgubbar, de var så sjukt fina säkert genmanipulerade alla var lika stora och inte en enda av dem hade ens en liten skavank. Men det speciella var egentligen inte jordgubbarna, det var att de tyckte att man skulle köpa smält choklad till vilken frukt eller bär man än köpte. Efter vi varit där åkte vi till Chinatown, i San Francisco är ca 30% (lite osäker på den exakta siffran, men det är ungefär) av befolkningen asian-americans. I Chinatown var det mer stressigt, fast det kändes ändå säkert på nåogt sätt. Sen åkte vi till Japantown, bror min gillar Japan så han tyckte nog at det var roligt. Det var inte alls lika stort som Chinatown, klart at det var häftigt men just då var jag så hungrig så tyvärr kunde jag inte ta in alla intryck så bra som man kunde önska.
Under dagen hittade vi också stadens absoluta centrum, Union Square, runt detta kvarter ligger alla de exklusiva butikerna, Luis Vuitton, Macy's, Vicoria's Secret, Gucci med flera.
Det får vara allt för nu, återkommer inom kort.
OAO - Elin
USA, dag 1, resan dit
Resan börjar mitt i natten, natten till lördagen den 19 Juni. Inga större motgångar, mest trötthet och extrem förväntan. Med bil till Landvetter för att därifrån flyga till London. Från London sedan med planet till San Francisco, det är nu historien börjar...
Eftersom jag har haft planer på att åka till USA som aupair tackade jag först nej till resan som mina föräldrar bjöd med mig på. Senare fick jag ett datum, 26/7, när jag kommer att åka till New York för att vara aupiar, detta gjorde resan med familjen möjlig. Eftersom min biljett då är bokad i efterhand betyder det att jag inte sitter brevid min famlij på planen, men så nära vi kunde hitta.
På planet från London till San Francisco hamnade jag på raden framför de andra. Inga problem. Om det inte vore för mannen som satt brevid mig. En typisk amerikan, enligt min fördomar, en stor svart man. Med stor medar jag STOR, inget fel med det förutom att det kan bli lite trång under en 11 timmar lång flygresa. Mannen, som förövrigt var väldigt trevlig precis som alla andra amerikaner, var så stor att han tog upp ca 25% av mitt säte. Jag hade gärna bjudit på det utrymmet om det inte vore för att resan var så lång. Men men, ingen idé att störa sig på det tänkte jag och försökte ignorera platsbristen under hela resan, det gick ganska bra.
Väl framme i San Francisco, UNDERBART! Vilken härlig stad, stort och mycket folk men inte sådär stressigt som det kan vara i storstäder. Många vackra byggnader, stora byggnader. Allt är verkligen större i USA, precis som alla säger.
Det där med jetlag har jag aldrig upplevt tidigare, det skiljer 9 timmar mellan Kalifornien och Sverige. Eftersom San Francisco är 9 timmar efter Sverige, vi kom fram kl 13.30 fast vi åkte 7.30 från Göteborg, blir man ganska trött. Det kändes ungefär som att vara på en båt som gungar fram och tillbaka i vågorna. Väldigt konstig känsla.
Det var allt från dag 1, får komplettera med resterade dagar när tillfälle ges.
Over And Out - Elin
Eftersom jag har haft planer på att åka till USA som aupair tackade jag först nej till resan som mina föräldrar bjöd med mig på. Senare fick jag ett datum, 26/7, när jag kommer att åka till New York för att vara aupiar, detta gjorde resan med familjen möjlig. Eftersom min biljett då är bokad i efterhand betyder det att jag inte sitter brevid min famlij på planen, men så nära vi kunde hitta.
På planet från London till San Francisco hamnade jag på raden framför de andra. Inga problem. Om det inte vore för mannen som satt brevid mig. En typisk amerikan, enligt min fördomar, en stor svart man. Med stor medar jag STOR, inget fel med det förutom att det kan bli lite trång under en 11 timmar lång flygresa. Mannen, som förövrigt var väldigt trevlig precis som alla andra amerikaner, var så stor att han tog upp ca 25% av mitt säte. Jag hade gärna bjudit på det utrymmet om det inte vore för att resan var så lång. Men men, ingen idé att störa sig på det tänkte jag och försökte ignorera platsbristen under hela resan, det gick ganska bra.
Väl framme i San Francisco, UNDERBART! Vilken härlig stad, stort och mycket folk men inte sådär stressigt som det kan vara i storstäder. Många vackra byggnader, stora byggnader. Allt är verkligen större i USA, precis som alla säger.
Det där med jetlag har jag aldrig upplevt tidigare, det skiljer 9 timmar mellan Kalifornien och Sverige. Eftersom San Francisco är 9 timmar efter Sverige, vi kom fram kl 13.30 fast vi åkte 7.30 från Göteborg, blir man ganska trött. Det kändes ungefär som att vara på en båt som gungar fram och tillbaka i vågorna. Väldigt konstig känsla.
Det var allt från dag 1, får komplettera med resterade dagar när tillfälle ges.
Over And Out - Elin
