USA, dag 1, resan dit
Resan börjar mitt i natten, natten till lördagen den 19 Juni. Inga större motgångar, mest trötthet och extrem förväntan. Med bil till Landvetter för att därifrån flyga till London. Från London sedan med planet till San Francisco, det är nu historien börjar...
Eftersom jag har haft planer på att åka till USA som aupair tackade jag först nej till resan som mina föräldrar bjöd med mig på. Senare fick jag ett datum, 26/7, när jag kommer att åka till New York för att vara aupiar, detta gjorde resan med familjen möjlig. Eftersom min biljett då är bokad i efterhand betyder det att jag inte sitter brevid min famlij på planen, men så nära vi kunde hitta.
På planet från London till San Francisco hamnade jag på raden framför de andra. Inga problem. Om det inte vore för mannen som satt brevid mig. En typisk amerikan, enligt min fördomar, en stor svart man. Med stor medar jag STOR, inget fel med det förutom att det kan bli lite trång under en 11 timmar lång flygresa. Mannen, som förövrigt var väldigt trevlig precis som alla andra amerikaner, var så stor att han tog upp ca 25% av mitt säte. Jag hade gärna bjudit på det utrymmet om det inte vore för att resan var så lång. Men men, ingen idé att störa sig på det tänkte jag och försökte ignorera platsbristen under hela resan, det gick ganska bra.
Väl framme i San Francisco, UNDERBART! Vilken härlig stad, stort och mycket folk men inte sådär stressigt som det kan vara i storstäder. Många vackra byggnader, stora byggnader. Allt är verkligen större i USA, precis som alla säger.
Det där med jetlag har jag aldrig upplevt tidigare, det skiljer 9 timmar mellan Kalifornien och Sverige. Eftersom San Francisco är 9 timmar efter Sverige, vi kom fram kl 13.30 fast vi åkte 7.30 från Göteborg, blir man ganska trött. Det kändes ungefär som att vara på en båt som gungar fram och tillbaka i vågorna. Väldigt konstig känsla.
Det var allt från dag 1, får komplettera med resterade dagar när tillfälle ges.
Over And Out - Elin
Eftersom jag har haft planer på att åka till USA som aupair tackade jag först nej till resan som mina föräldrar bjöd med mig på. Senare fick jag ett datum, 26/7, när jag kommer att åka till New York för att vara aupiar, detta gjorde resan med familjen möjlig. Eftersom min biljett då är bokad i efterhand betyder det att jag inte sitter brevid min famlij på planen, men så nära vi kunde hitta.
På planet från London till San Francisco hamnade jag på raden framför de andra. Inga problem. Om det inte vore för mannen som satt brevid mig. En typisk amerikan, enligt min fördomar, en stor svart man. Med stor medar jag STOR, inget fel med det förutom att det kan bli lite trång under en 11 timmar lång flygresa. Mannen, som förövrigt var väldigt trevlig precis som alla andra amerikaner, var så stor att han tog upp ca 25% av mitt säte. Jag hade gärna bjudit på det utrymmet om det inte vore för att resan var så lång. Men men, ingen idé att störa sig på det tänkte jag och försökte ignorera platsbristen under hela resan, det gick ganska bra.
Väl framme i San Francisco, UNDERBART! Vilken härlig stad, stort och mycket folk men inte sådär stressigt som det kan vara i storstäder. Många vackra byggnader, stora byggnader. Allt är verkligen större i USA, precis som alla säger.
Det där med jetlag har jag aldrig upplevt tidigare, det skiljer 9 timmar mellan Kalifornien och Sverige. Eftersom San Francisco är 9 timmar efter Sverige, vi kom fram kl 13.30 fast vi åkte 7.30 från Göteborg, blir man ganska trött. Det kändes ungefär som att vara på en båt som gungar fram och tillbaka i vågorna. Väldigt konstig känsla.
Det var allt från dag 1, får komplettera med resterade dagar när tillfälle ges.
Over And Out - Elin
Kommentarer
Trackback
